Den buddhistiska lärans kärna - de fyra sanningarna
Den buddhistiska läran återfinns i Buddhas egna predikningar. I sin Benarespredikan berättar Buddha att han prövat olika sätt att leva. Både begärets väg i utsvävningar och njutning och askesens och självplågeriets väg fann han oädla och ovärdiga - de ledde honom fel. Han sökte då istället medelvägen. Den gav honom kunskap och insikt. Han upptäckte livets fyra stora sanningar - sanningarna om duhkha.
Duhkha återges i svenska böcker i allmänhet med ordet lidande. Många fler svenska ord skulle behövas för att beskriva vad buddhismen menar, t.ex. obehag, bekymmer, smärta och disharmoni.
Duhkha är något osäkert och föränderligt, som inte är att lita på. Livet är duhkha därför att det är föränderligt och osäkert och inte kan ge någon varaktig ro. Ändå hyser människan begär efter livet. Så länge hon hyser detta livsbegär får hon också hänga fast vid livet.
De fyra sanningarna om duhkha:
- Sanningen om duhkha (vad duhkha är). Att födas är duhkha. Att åldras är duhkha. Att dö är duhkha. Att inte få det man önskar är duhkha. Alla mänskliga upplevelser är duhkha därför att de är förgängliga (kortvariga).
- Sanningen om duhkhas orsak. Det är livstörsten som är roten till det onda. Själva lusten, längtan, begäret efter förgängliga (kortvariga) ting, ja efter livet självt ger duhkha.
- Sanningen om duhkhas upphävande. Det gäller att släcka livstörsten, att bekämpa begären.
- Sanningen om vägen till duhkhas upphävande. Det är den åttafaldiga vägen (som innebär: rätt insikt, rätt beslut, rätt tal, rätt handling, rätt liv, rätt strävan, rätt minne, rätt försjunkande).
Den åttafaldiga vägen leder till målet som är frigörelse från återfödelsen. Men Buddha talar inte om själens befrielse. Begreppen själ och kropp används inte. Buddha förnekar Vedaböckernas lära om själens (atmans) samhörighet med det högsta gudomliga (brahman).
Dharma styr världen
Buddhistisk syn på världen utgår från begreppet dharma, som är den kosmiska lag som styr naturen. Ordet betyder "det som är fast och bestämt". Det är tingens grundnatur, deras eget sätt att verka.
Dharma betecknar dock inte bara den styrande principen i naturen, utan också de grundelement som formar kroppen och skapar medvetet liv. Dharma är de minsta element som vi själva och tingen omkring oss består av. De är i ständig rörelse. Ingenting är fast och verkligt. Till och med vårt medvetande är en kedja av mentala tillstånd som hela tiden ändrar sig.
Allting växlar
De olika grundelementen är bara verksamma tillsammans. En kombination av många grundelement utgör vad vi kallar jaget eller själen. Människan med sitt medvetande är också i ständig förändring. Hon är inte samma person på kvällen som hon var på morgonen.
Människan ingår i återfödelsens kretslopp (samsara) och hennes liv styrs av karmas lag. Vad en människa har uträttat under ett liv avgör hur hon får leva i en kommande existens. När en människa dör finns ingenting annat kvar än hennes karma. Någon själ finns inte enligt buddhismen. De beståndsdelar som bildar en individ rör sig ständigt, förändras hela tiden. När en individ dör, upplöses beståndsdelarna och övergår i nya existensformer. Men individens gärningar, hennes karma, skapar en ny individ när hon dör.
Det onda som hotar människan är okunnigheten. Det är genom vår okunnighet som "fenomenvärlden" (samsara) skapas. Människan måste ständigt söka efter ökad kunskap och medvetenhet. Genom att försöka vandra den ädla åttafaldiga vägen kan hon hjälpa de dharma (se ovan) som strävar mot ro och vila att segra över de övriga och få dem att upphöra.
Genom att använda den åttafaldiga vägen övar sig människan i buddhismens grundtankar både filosofiskt och moraliskt. Alltmer kommer hon då att inse hur tillvaron egentligen är utformad - hur det ena elementet förutsätter det andra. När människan inser detta ser hon att tillvaron (livet, existensen) eller fenomenvärlden bara är en samling processer fyllda av lidande. Då blir hon upplyst och når nirvana och berörs inte längre av duhkha.
Vid målet
Nirvana är ett sanskritord som betyder blåsa ut eller släcka. På samma sätt som en ljuslåga blåses ut och slocknar så upphör karman när livstörsten släcks. När alla begär upphör, då uppnås nirvana.
Nirvana är främst ett inre saligt (euforiskt) tillstånd. Det är frånvaron av njutningar och av själva livet. Det är något upphöjt, formlöst och evigt.
Nirvana kan uppnås redan i detta livet av en munk som nått långt. En sådan person är mycket vördad. Enligt traditionen återföddes Buddha själv 547 gånger innan han nådde fram till detta stadium.
